Det finns en man som brukar vara ute och promenera på andra sidan ån. Det är ganska melankoliskt att titta på hans lunkade dag ut och dag in. I ur och skur. För tillfället ligger han i ide, djupt ner under all snö och is. På sommaren kan han spendera flera dygn åt att promenera. Folk cyklar ibland på honom eller pressar ner en sko hårt i hans mage. Men lika rakryggig är han. Det som gör hans lunkade så melankoliskt att studera är det lilla huvudlösa barnet han håller hårt i handen.
1 kommentar(er)
